Jag glömde berätta att jag var hos läkaren i förra veckan. Jag fick en massa beröm - ett jättefint och välskapt litet gossebarn är jag. Jag vägde 5 550 gram och var 57 cm lång. Jag har dessutom lärt mig att le, till mammas och pappas stora glädje, men jag gör det inte så ofta ännu.

I helgen har jag varit i Kungshamn och Smögen och hälsat på mina sysslingar Tindra, Theo, Tyra och John och deras föräldrar Fredrik, Caroline, Jonas och Annica. Dit hade även mammas bror Riku och hans sambo Anna kommit. Vi hade ett späckat schema med husesyn (mor-kusin Fredrik har ett alldeles nytt, jättefint hus), promenad, båttur och naturligtvis räkfrossa. Det var ett livligt gäng - mina sysslingar, förutom lille John som bara är tre veckor gammal och väldigt, väldigt liten. Men nästa sommar kan vi säkert krypa/gå/springa tillsammans på Smögenbryggan och klipporna.

På sista bilden kan ni se ett party-trick som mammas kusin Jonas lärde mig.

Unohin kertoa, että olin neuvolassa lääkärintarkastuksessa viime viikolla. Paino oli noussut 5 550 grammaan ja pituus oli 57 cm. Olen myös pikkuhiljaa ruvennut hymyilemään. Nyt viikonloppuna ainakin hymyilytti, kun oli niin paljon sukulaisia ympärillä. Oltiin nimittäin Kungshamnissa ja Smögenissä äitin serkkujen luona, ja sinne oli myös Riku-eno löytänyt avopuolisonsa kanssa. Lukujärjestyksessä oli tietysti sekä veneretkiä että (katka)rapujuhlaa. Pikkuserkkuni ovat villiä porukkaa, paitsi pikku John, joka on niin, niin pieni, vasta kolmen viikon ikäinen. Mutta ensi kesänä me takuulla pidetään vähän enempi meteliä, kun ryömimme/tallustelemme Smögenin laiturilla ja Kungshamnin kallioilla.

/Leo