Efter en lång natt sov jag till klockan tio och därför missade vi hotellfrukosten. Men det gjorde inte så mycket, för brudparet bjöd på brunch hemma hos sig, och pizzabullarna där var smaskens. Det var även presentöppning och då finns det ju alltid snören att leka med, så sysslolös behövde man inte gå ;)

Efter brunchen åkte vi och hälsade på Emilia, för vi var ju ändå i närheten. På väg dit tjattrade mamma och pappa så mycket att jag var tvungen att stoppa fingrarna i öronen så att jag kunde sova lite. Man måste ju vara utvilad när man skall hälsa på kompisar, annars orka man ju inte leka. När det var middagsdags fick jag smaka på något nytt. Emilia är ju lite äldre - 18 - och får köpa ut mjölk. Hon bjöd friskt på det, och jag tackade och tog emot. Undrar hur långt det är kvar tills jag får köpa mjölk?

Pitkän yön jälkeen nukuin oikein pitkään, vasta 10:ltä heräsin. Valitettavasti ei sen takia saatu hotelliaamiaista, mutta ei se mitään haitannut, koska hääpari tarjosi lounasta kotonaan. Heidän pizzapullat oli tosi hyviä.

Lounaan jälkeen mentiin kyläilemään Emilian luo, koska niin lähellä oltiin. Matkalla sinne, iskä ja äiti päläpättivät niin paljon, että jouduin laittamaan sormet korviin, että saisin nukuttua. Täytyyhän kavereita tervehtiä pirteänä, ei muuten jaksa leikkiä. Illalliselle Emilia tarjosi minulle jotain uutta - maitoa. Saiskohan sitä kotonakin, jos kiltisti pyytäis?

/Leo